missforsta mig ratt

jag aldkar att vara ute och resa! verkligen. Pa riktigt.

Men.. (det finns alltid ett men vad det an galler)

... jag ar trott pa att ga i blot bikini dagarna i anda
... trott pa att ha sand i haret, innanfor bikinin, OVERALLT
... trott pa att ha salt i vartenda litet harstra pa hela kroppen och kanna mig som en klibbig mort!
... jag vill kunna ha klader pa mig utan att svettas ihjal. Jag vill shoppa nya fina hoga stovlar och skor. Kopa drosvis nya leggings (vem trodde att leggings skulle bli mitt favoritplagg, den inbitna jeanstejejen..) Jag vill ga med en ny laderinbunden almanacka proppfull med "att gora saker". Jag vill, jag vill jag vill, jag vill helt enkelt tillbaka till mitt egna liv.

Semester ar bra, det ar harligt och man behover det. Men efter nu lite mer an tva manader klarar jag det knappt langre. Jag ar van att ha en miljon bollar i luften och att vara ledig fran det var skont forsta manaden, nu vet jag inte var jag ska ta vagen.

Bara att erkanna, jag ar inte hippietypen som kan sitta pa en strand och spela gitarr med lokalbefolkningen hela dagarna i resten av mitt liv, jag maste gora nagot. Astadkomma nagot.

Det ska bli skont att komma hem. Om drygt 20 dagar landar jag pa Arlanda. Redan da borjar karusellen igen, hinna traffa alla hemma (inkl syster som verkligen borde flytta nerat i landet, Lulea ar fortfarande for langt bort), soka skola och jobb etc etc.

Jag langtar tills jag far dra pa mig "mina klader", ha annat pa fotterna an flipflop och bara kanna mig hemma. Jag gillar verkligheten, det ar den jag lever i. Paradisdrommen om en ode o ar inte min grej.