febertankar

jag är ensam i mörkret och jag sitter här och lyssnar på musik
en väldigt bra vän har kommit fram till att jag är bättre på att
komma på bra depplåtar än partylåtar
Eller, egentligen är det ju inte depp
Ni vet ju själva vad man vill lyssna på en kväll när man sitter
uppkrupen i ett fönster med en filt omkring sig och tittar ut på regnet,
den stjärnklara himlen eller fullmånen. Kanske även den första snön..
ni vet, sådan musik.
jag gillar den

jag gillar att filosofera, att låta tankarna glida iväg långt bort
dit verkligheten aldrig når, där bara drömmar finns
att dela dessa drömmar med någon är otänkbart
man vill ha dem själv, man vill ha ett privat ställe att fly verkligheten
är verkligheten verkligen så illa?
"Ge mig något att dö för
så ska ni få se att jag kan leva"


människan är inte human
det är ren bullshit