huvudvärken har mig i ett järngrepp

idag är jag sjukare än jag varit någon dag de senaste två veckorna
huvudvärken släpper inte
snoret är tjockare än creme fraiche
jag kan inte andas genom näsan och jag låter jättelöjlig varje gång jag öppnar munnen. Det är helt klart synd om mig. Mycket synd om mig. Det har blivit lite mycket gnäll om min sjukdom i bloggen känner jag men jag blir värre än en karl när jag blir sjuk. ynkligt!!

jag skulle vilja vara hemma nu
helst skulle jag vilja ta en promenad runt barhäll med världens bästa granne Johan. Vi hade många nattliga rundor runt vårt älskade barhäll där vi stötte och blötte alla våra tonårsproblem. Det hela slutade oftast med att vi satte oss i lekparken på varsin gunga och blev sittandes där tills vi började frysa. Men det bästa var ändå somrarna. När jag och matthew (jees, vilka minnen) gick upp till bergsrondellen, satte oss i gräset i backen där cirkusen brukade vara, tog muppkort (en del fina) och bara njöt av solnedgången.

jag längtar till sommaren
jag längtar tills bosses glassbar öppnar, jag vill sitta på muren till domkyrkoparken och dingla med benen.
jag längtar till alla promenader längs stångån
jag längtar tills uteserveringarna kommer igång och man kan ta en mysig lunch på magnolia.
jag längtar tills minigolfen i berg öppnar så jag kan spöa alla som jag alltid gör ;)

jag blir nostalgisk nu
jag, sandra och matilda. nattbad. bergs slussar. roxen.
egentligen behöver det inte sägas mer än. emma. matilda. sandra. vala. johan. john. ecke. henke. and so on. det var härliga somrar.

men även fast nostalgi är trevligt
så ska man inte fastna där
man ska skapa nya minnen
göra nya saker
få nya vänner
man ska LEVA
jag vill gärna tro att jag lever
så jag går efter det
jag lever

gör du?