bloggbyte

jag överger denna blogg och återvänder till den jag en gång svek.

http://mirphusinha.blogg.se

Designen är inte klar. och det kan nog ta lite tid.


vi jobbar på det. (vi är jag och systers karl..Mest han faktiskt)

men jag skriver där nu förtiden iaf.

Snipp snapp snute, så var sagan ute

solen skiner i luleå

jag är glad!!

och lexie har burit på min lovikavante hela vägen från konsum.

Lite resebilder

fiskmassage i bangkok.det kittlades!!
Fredde äter friterad gräshoppa

Vattenfall på Koh Chang Thailand

Christan, martin, Roy o Fredde i Sihanoukville Kambodja

Bayon, templen i Angkor, kambodja

Kusin Stefan, jag och Kristin

Glass i Siem Reap

Mer glass...

Fredde o jag, kambodja

Klappar kängru på Steve Irwins zoo, Australien

Bästa tre månaderna hittills!!

Luleå

Här i Luleå tror dom att det är vår.
Men det ligger snö överallt.
Dom har missuppfattat något norrlänningarna.
Vår innebär sol och grönt.
Inte grått, slask och snö.

akrylnaglar

antligen

jag har langa naglar
i akryl, sa dom sitter fast som berget!

Men det var ingen som forvarnade mig om att tanten
som gjorde dom skulle misshandla mina nagelband.

SMARTA!!

internetcafen suger

jag sitter pa ett internetcafe pa koh chang
jag har druckit en ol innan
vilket betyder att jag maste ga pa toa tva ggr
(en ol+tva toalett besok, dar ser ni hur jobbiga mina utekvallar blir)
jag har bara gatt pa toa en gang sen olen tog slut
har finns ingen toalett

behover jag saga mer?

sand sand och ater sand

jag har sand overallt hela tiden... AHHH!!!
ar tamefan imponerad av folk som faktiskt klarar av att bo pa/nara en strand
bade har och hemma. Sand letar sig in overallt och forsvinner aldrig!

Men man ska inte klaga, att ligga pa en sandstrand med vinden i haret ar bra mycket battre an att ligga pa graset i en park i Oslo dar luften star helt stilla.

Jag kan leva med sanden ett tag till :)

maneter, djavulens pafund

Jag har blivit brand. Av en manet. Pa magen.
Jag sag till och med fanskapet som gjorde det.
Alla andra smabrannor jag fatt har varit av minisar som inte syns typ.
Men den har sag jag. En millisekund for sent. Vit/genomskinlig acklig sak.
Elak. Ratt igenom. Nu ar det ca 6 timmar jag brande mig och det svider fortfarande.

Ar det sa det ska vara kan dom faktiskt fa havet for sig sjalva.
Jag ar en ofarlig turist. Lat mig VARA!!!

missforsta mig ratt

jag aldkar att vara ute och resa! verkligen. Pa riktigt.

Men.. (det finns alltid ett men vad det an galler)

... jag ar trott pa att ga i blot bikini dagarna i anda
... trott pa att ha sand i haret, innanfor bikinin, OVERALLT
... trott pa att ha salt i vartenda litet harstra pa hela kroppen och kanna mig som en klibbig mort!
... jag vill kunna ha klader pa mig utan att svettas ihjal. Jag vill shoppa nya fina hoga stovlar och skor. Kopa drosvis nya leggings (vem trodde att leggings skulle bli mitt favoritplagg, den inbitna jeanstejejen..) Jag vill ga med en ny laderinbunden almanacka proppfull med "att gora saker". Jag vill, jag vill jag vill, jag vill helt enkelt tillbaka till mitt egna liv.

Semester ar bra, det ar harligt och man behover det. Men efter nu lite mer an tva manader klarar jag det knappt langre. Jag ar van att ha en miljon bollar i luften och att vara ledig fran det var skont forsta manaden, nu vet jag inte var jag ska ta vagen.

Bara att erkanna, jag ar inte hippietypen som kan sitta pa en strand och spela gitarr med lokalbefolkningen hela dagarna i resten av mitt liv, jag maste gora nagot. Astadkomma nagot.

Det ska bli skont att komma hem. Om drygt 20 dagar landar jag pa Arlanda. Redan da borjar karusellen igen, hinna traffa alla hemma (inkl syster som verkligen borde flytta nerat i landet, Lulea ar fortfarande for langt bort), soka skola och jobb etc etc.

Jag langtar tills jag far dra pa mig "mina klader", ha annat pa fotterna an flipflop och bara kanna mig hemma. Jag gillar verkligheten, det ar den jag lever i. Paradisdrommen om en ode o ar inte min grej.